I januari 2006 kom Adebayor till Arsenal från Monaco. Där kom han att stanna till och med sommaren 2009 och gjorde över 100 matcher för Gunners. Adebayor levererade från första början och gjorde sitt första hattrick för klubben i en match mot Derby den 22a september 2006. Fansen sjöng; "Adebayor, Adebayor, give him the ball, and he will score".. Med åren minskade målskörden, entusiasmen och löpviljan hos Adebayor och efter två bedrövliga matcher i CL-semifinalen 2009 mot Manchester United. Detta ledde till att de flesta av Arsenals fans var glada att bli av med honom är man sålde Adebayor till nyrika Manchester City den 19e juli 2009 för 25 miljoner pund.
Adebayor kom att ställas mot sin gamla klubb i den fjärde omgången av säsongen 2009, en match där han gjorde sig för evigt impopulär i den vitröda delen av norra London. I en svängig match var ställningen 2-1 till City. När klockan tickade upp mot 80e minuten nickade Adebayor in 3-1 till Manchester City. Det, men främst hans målfirande, såg ut såhär. Ett firande som fortfarande provocerar Arsenals supportrar värden över.
Efter en godkänd första säsong i City rök Adebayor, inte helt oväntat, ihop med managern Roberto Mancini och förpassades längst in i frysboxen på Eastlands. I januari 2011 lånades han därför ut till Real Madrid med digra skadeproblem på anfallsbesättningen. Madrid var den enda klubb han hittills varit i där han inte blivit illa omtyckt. Detta kan ha haft att göra med hans uttalande vid presentationen; "jag är här för att göra mål och besegra Barcelona".
Efter ett halvår i Spanien återvände Adebayor till England och Manchester. Intresset av att hitta en ny klubb för Adebayor var ömsesidigt, och det hela slutade med en utlåning till Arsenals värsta rivaler Tottenham. I Spurs har Adebayor gjort tre mål på tre matcher och fansen har efter en viss skepsis till en början sakta men säkert tagit honom till sig. Han själv säger att han förstår att fansen till en början var skeptiska till honom, men att han själv inte bryr sig nämnvärt om det.
-Jag är bara glad att jag lever, säger Adebayor till Mail on Sunday.
Det han syftar på är den åttonde januari 2010. Adebayor färdades tillsammans med det Togolesiska landslaget in i Angola för att delta i Afrikanska Mästerskapen när spelarbussen stannades vid en gränskontroll. Män beväpnade med K-pistar öppnade eld mot spelarbussen, tre personer miste livet. Adebayor själv satt två säten bakom en av de omkomna.
– Folk blev skjutna bara två säten framför mig, det kunde lätt ha varit jag. Vi var på väg till turneringen men fick i stället föra hem döda kroppar. Det har fått mig att sätta saker i nya perspektiv, att sluta gräla om småsaker som huruvida någon passat mig bollen eller inte, säger han.
Adebayor vet om vart han har varit, vart han är nu och att det finns många som har problem med det. Han tycker dock att han själv är en förändrad människa och har bett om ursäkt till Arsenals fans för sitt beteendee den där septemberdagen för två år sedan. Han sitter dock i en lite knivig situation under dagens derby. Om han gör mål, vilket han brukar i den här typen av matcher, ställs han inför valet att visa respekt för sina gamla fans och inte fira, något som kan ligga i linje med hans "nya" personlighet. Om han gör det kan han dock räkna med glåpord från sina nya hemmafans. Jag tror att han kommer fira om han gör mål, han kommer att vilja göra sig omtyckt hos sina nya fans, och ett bättre tillfälle än att sänka rivalerna finns ju inte.
Emmanuel Adebayor har all möjlighet i världen att vinna White Hart Lanes förtroende. Men än så länge är han illa omtyckt av många, älskad av få.
/ Petter Östman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar